Skutan som får nytt liv!


Galeasen Hoppet byggdes på stranden i Spithamn i nordvästra Estland under åren 1925 och 1926 av estlandssvenskar. På bilden här intill är hon redan gammal och tagen ur yrkesmässig trafik och ligger i Stockholm i början av 1970-talet.
Dessa svenskar hade bosatt sig på södra stranden av Finska viken med början från sen vikingatid, men kom i större mängd under 1200-talet och framöver. Många hade innan dess ”stannat” några hundra år på norra stranden av Finska viken, dvs i Finlands kustbygder, innan de fortsatte söderut över havet. Liksom alla svenskar, som flyttat österut under historiens gång, har de flesta sina rötter i Mälardalen eller på Gotland. Kontakten med Svenskfinland behöll dessa estlandssvenskar hela tiden, ända fram till andra världskriget, när de flesta tvingades fly från sina kuster och öar i västra och norra Estland.

Svenskarna i Estland var således från början ett sjöfarande folk. Småningom blev Östersjön deras hemmavatten, som de korsade i alla riktningar på sina fiske- och handelsfärder. Som ett sjöfarande folk byggde estlandsvenskarna själva sina farkoster. Också som skutbyggare vann de stort anseende kring Östersjön och dess vikar. Den estlandssvenska bondeseglationen var som livligast från mitten av 1800-talet fram till andra världskrigets utbrott 1939, när det estländska samhället slogs sönder och småningom ockuperades av Röda armén.

Hoppet av Spithamn är en av de sista estlandsvenska skutorna – troligtvis den sista i praktiken - som ännu kan räddas och segla in i framtiden. Detta tack vare att hon redan 1927 såldes till Finland och kom att segla som fraktfartyg i Finland fram till 1965, när hon avregistrerades och såldes som fritidsfartyg till Sverige.
Nu finns hon i Valkom hamn i Lovisa och genomgår en grundrenovering – återuppstår som ett slags fågel Fenix (!) - och skall bli ett skolsegelfartyg för alla de sju haven, som skall bemannas med besättningar från Finland, Estland och Sverige.

Ansvarig för renoveringen av Hoppet är Garantiföreningen för folkhögskolan Hoppet r.f. med hemort i Helsingfors.

Berättelsen om Hoppet nu i bokform!

Ny utgåva!
Lagom inför höstens mörka kvällar har boken om Hoppets historia blivit klar. Den, som vill följa med på hennes seglingar i gammal tid med olika skeppare vid ratten, kan köpa boken:

”Den sista skutan – Berättelsen om Hoppet av Spithamn och hennes samtid”

Boken är skriven av Sten Westerholm och är utgiven av Svenska folkskolans vänner.

Fråga efter boken i din bokhandel eller beställ den här via Hoppets hemsida genom att gå in på ”Kontaktuppgifter” och uppge vart vi skall sända boken och hur många exemplar!

Bokens pris är 30 euro plus portokostnader.

Inkomsterna från bokens försäljning går till Hoppets nybyggnad.

 
Senaste nytt
 


Så här kommer hon att se ut!

Hoppets nya rigg är en återgång till ursprunget. Det är riggens utseende som bestämmer namnet på segelbåtstypen. De första estlandssvenska skutorna hade skonarrigg. Sedan, genom influens från Åland, började man tala om slättoppade galeaser, eller att skutorna var ”ålandsriggade”! Allan Palmer har fördjupat sig i riggproblematiken för de estlandssvenska skutorna och har nu ritat den rigg, som vi skall bygga för det återskapade skeppet Hoppet. Det kommer att få en skonarrigg! - Den totala seglararean blir 296 kvadratmeter.